Brace yourself (duet composition #2).
The artist Sara Appelgren represents Sweden through Stockholm konst curated by Frida Cornell, with her photographic series Brace yourself at the International Herstory Light festival in Dublin 2019.
Sara’s work is concurrently displayed as an installation on the façade of Stockholm House of Culture & City Theatre in Sweden.
The work was first conceived for Proyecto Frontera, Museo de Arte Contemporáneo, Mexico in 2018 (Duet composition #1), where the photographic series operated spatially with multiple viewing situations, to enhance the notion of boundaries and borders, both between people and the wider political moving body.
Sara’s images can be situated as rhizomatic forces that stem from different feminist movements. Like Alexis Hunter’s (1948-2014) staged photographic works where the medium was used as a tool to lay bare or manipulate normative power dynamics within society, Sara’s photographs emphasise the current problematic situation of the returned severance of equal rights, nationality and space by political forces, acting upon individuals as well as on a global scale.
In this new iteration Brace yourself (Duet composition #2), Sara has focused on
the embrace from one point of view: the female gaze from the perspective of another persons shoulder. As the audience we only meet her eyes and the back and neck of the unknown other.
Because of this singular viewpoint the vision of the neck becomes a shield, a barrier, and the form between her being held in the photograph and me as a viewer. It activates thought of the embrace itself. Who is holding whom? Is it a gentle enfoldment between lovers or a smothering act of violence? Is it a reciprocal or a staged act, emphasising the gap between her and me?
The rendering of the images that we encounter suggests different levels of emotive circumstances and therefore Sara’s title Brace yourself has to be taken into consideration in reading the images. The silent gaze of the women and the sentence brace yourself call upon our attention. Here lies urgency; it is now time to really listen. In Sara’s work the equality discourse is reactivated with new concerns, corresponding fear, love, anger and strength, ready to change the future yet again.
Sara Appelgren, born 1975 in Nyköping, Sweden and she is a photographer and installation artist. She studied at the Royal Institute of Arts and the University of Arts, Crafts and Design in Stockholm. Her work is held in private collections as well as in several public institutions and public displays.
text by Linda Persson, artist
Sentí algo rozando mi espalda (duet composition #1), 2018
a spatial photographic installation by Sara Appelgren
A boundary is the connection between two adjacent parts. A border is therefore always a meeting point as much as a limit. It is defined by separation simultaneously it is a relation between this and that, like a line on a paper or a path in the forest. These are impressions that enfold synchronously as it divides.
In Appelgren’s artwork we encounter several duets, formed as five different constellations, where we see two people at the time embracing each other. The produced situation doesn’t offer a complete view of the whole installation from any angle within the space, nor in any of the individual images.
The idea transpires from a 180-degree movement, in which the audience steps into. The impossibility to create an overview from a single observation point is emphasized by engaging real time and movement in space.
The intimacy of an embrace does not create a visible meeting, as the gaze rests beyond the shoulder. Our personal projections and histories separates.
How do we give the other the space they need? Why do we smother or consent?
(selection of spreads, dummy version documentation below)
con moto is the first part of a photographic portrait triptych; con moto | a due | to solo. It deals with different positions and directions that we incorporate in relation to others and ourselves. All three parts has a conceptual framework to strengthen the idea of each section. The layout in con moto constructs new compositions that did not exist before the book.
View of Passing (composition #1), del 1/2 och 2/2, 2016
fotografi (C-print), silikonmontering (plexi)
281x65 cm, 112x65 cm
Detta platsspecifika verk åt Gävle Sjukhus är komponerat av bilder från ett större arbete kallat View of Passing, där Sara Appelgren fotograferat utsikter från tågresor genom hela Sverige. Som tågpassagerare ser vi sällan själva vägen eller spåren, utan istället slår vi följe med det föränderliga landskap som vi passerar igenom.
Platsen där Sara Appelgrens verk är installerat är i dubbel mening en plats för rörelse och förändring. Verkets motivvärld knyter an till den rörelse och förflyttning som även pågår i sjukhuskorridoren: en konkret förflyttning från Förlossningen till Akutsnittsalen och tillbaka. Liksom korridoren och tågrälsen, så fungerar även verket i båda riktningarna, det följer den person som passerar det. Men verket knyter även symboliskt an till rörelse och förflyttning i patienterna och de anhörigas egna liv: från drömmen om att bli barnfamilj eller få ett syskon och längtan efter det barn som strax ska födas, till själva födseln och föräldraskapet som börjar innanför dörrarna mitt emot konstverket.
Genom sin framåtrörelse förknippar vi resandet ofta med sökande och förväntan, i förflyttningen lämnar vi något bakom oss för att möta något nytt. Just när det pågår kanske vissa detaljer är på samma gång hyperklara som helheten är suddigt oskarp, precis som i vyn och utblicken som Sara Appelgren fört in på platsen. Solen lyser oss som betraktare i ögonen. Naturens siluett står i skarp kontrast till den skira himlen och vi vet inte säkert om det är gryning eller skymning. På så vis förstärks såväl som fångas ögonblicket.
Sara Appelgren har även gjort en större gestaltning på Kirurgavdelning 111A&B på Gävle Sjukhus 2011-2012. I varsin ände av den långa korridoren finns två verk som fungerar som utblickar kalladeI slutet av korridoren började vägen. Där borta. Inne i alla patientrum samt samtalsrum och några övriga utrymmen finns verk som istället utgör ett slags inblickar i en omfattande serie kalladLängst in i skogen såg jag horisonten. Just precis här.
2015
Huskvarna Teater, foajéen
Den tvådelade gestaltningen “Så långt jag ser” består av en 55 kvm fotografisk tapet som löper över tre väggar från golv till tak, samt två kvadratiska pleximonterade fotografier.
view of a passing landscape 2009
Danderyds Sjukhus, PIVA (psykiatrisk intensivvård)
View of a Passing Landscape består av ett antal utsikter från en tågresa. Bilderna är placerade i en korridor som löper genom hela avdelningen PIVA på Danderyds sjukhus. Jag tog fasta på korridorens karaktär som transportsträcka, och utgick även från avdelningens verksamhet som en plats för en tillfällig vistelse mellan ett före och ett efter. Som tågpassagerare ser vi sällan själva vägen eller spåren, utan istället möts vi av en föränderlig utsikt bestående av det landskap vi passerar igenom. Genom sin framåtrörelse och förflyttning förknippar vi resandet ofta med sökande och förväntan. Utsikten blir till en scenografi där våra känslor och tankar projiceras, och resan blir en metafor för livet självt.
I slutet av korridoren började vägen. Där borta.
Längst in i skogen såg jag horisonten. Just precis här.
2012
Gävle sjukhus, kirurgen.
2012 färdigställde jag ett omfattande och sammanhållande gestaltningsuppdrag till Kirurgen på Gävle Sjukhus; till 34 patientrum, 2 samtalsrum, reception och korridor. Gestaltningen består av två delar; fotografier på skogsstigar i naturlig storlek täcker korridorsändarna, samt ett 40-tal abstrakta detaljbilder med en konstruerad horisont för patientrum, samtalsrum och reception.
Verken tar fasta på åskådarens position: betraktandet på avstånd, blicken bortåt och betraktandet på nära håll, blicken inåt.
2002-2003
