Medsols

Vårsolen lyser in genom innegårdens fönster i den nybyggda vårdbyggnaden för psykiatri vid Skaraborgs sjukhus i Skövde. Solens strålar vittnar om att dagen är ny och att vi går mot ljusare tider. Ljuset faller in på en vårdavdelning som planerats och byggts i nära dialog mellan arkitekter, byggprojekt, psykiatrins verksamhet, konstenheten Västfastigheter, och där den konstnärliga gestaltningen funnits med som en del av byggprocessen redan från början. Avdelningen är formad runt en innegård, dagrum runtom och patienters och personals rum på motsatt sida av ett öppet utrymme som löper som en cirkel. Längs cirkeln finns rumsavdelare i bågformade rader av lameller. Lamellerna går från golv till tak och är placerade på trettio centimeters avstånd. Det är på dessa 176 lameller vi finner konstnären Sara Appelgrens verk Medsols (2021), där och på väggarna runtom. 

Medsols består av 11 grupper med väggbild och tillhörande lameller på två våningsplan, på fyra avdelningar. På de omgivande väggarna har hela bilder placerats, hela motiv, fotografier föreställande utsikter i skandinaviska landskap. Väggbilder och lameller med snarlikt motiv från samma plats är printade på glas och infällda i vägg respektive rumsavdelare. 

Landskapen på bilderna utstrålar ett ljus som när det upplevs i naturen är flyktigt och mäktigt i sin förgänglighet. Den gyllene timmen. Det varma, djupa ljuset som syns en kort stund efter gryning och sedan innan dagens ljus klingar av i skymningen. I bilderna syns ett tålmodigt väntande på att fånga ett på en gång precist ögonblick, och en rörelse. Bildernas uttryck är mjukt, lent och skonsamt. Den låga horisonten ger stort utrymme för himlens färgskiftningar. Konturerna har finstämt tonats ut till skikt med mjuka övergångar mellan olika färglager. Utan hårda skarvar, mjukt och subtilt, likt sfumato, visar de ljusets eget måleri.

Att Medsols skapats för slutna avdelningar har betydelse för hur det kan upplevas. Först för att det balanserar upp den kliniska miljön, bidrar med något annat än det vita, det sterila och säkra. Men också för att här tagits hänsyn till själva vårdsituationen, och några av de olika behov som finns här. Som att verket har en baksida anpassad efter minimalt stimuli för patienter som behöver det visar på förståelse för människorna i miljön. Men allra främst för att det i verket finns flera dimensioner inskrivna av rörelse och riktning som kan vara betydelsefull i en sluten miljö. En handlar om kroppens rörelse, kroppen som bjuds in till en fysisk rörelse i rummet. En känsla likt den när vi strövar runt i ett landskap, går i en skog eller sitter och tittar ut över en sjö. Vad finns bakom nästa krön, på nästa bild? Hur blir det om vi ställer oss på en ny punkt? En liten förflyttning av kroppen innebär en ny inblick i landskapet. Detaljer träder fram. Ljuset skiftar beroende på åskådarposition. Det är upp till var och en att kliva in från där den befinner sig i rummet, i den takt som önskas. Det finns något filmiskt över upplevelsen. Det uppbrutna motivet, med bild efter bild efter bild, bildar ytterligare en rörelse. En rörelse som inte finns i väggbilden, som har lagts till i mellanrummen, i glappen mellan bilderna, likt en rumslig filmremsa. På ett annat plan finns här cirkuläritet i fler lager. Solens rörelse. Dygnets riktning. Ljuset över tid. Tiden genom rummet. Tidens gång. Vår tid på jorden. 

Medsols är inte i första hand avbildad natur. Det är en rumslig gestaltning av flera rörelser som naturen ger oss, en konstnärlig gestaltning av naturens sätt att ge oss en ny dag. Det är inte varje dag vårsolen lyser in genom innegårdens fönster. Det är inte varje dag det känns som ljuset kommer att återvända. Det platsspecifika verket balanserar den kliniska miljön och finns som ytterligare lager av omsorg kring den som behöver vård här under en tid. I Sara Appelgrens verk har bilder av landskap i milt gyllene ljus placerats så att solens rörelse adderas till rummet. Ljus som betryggar att det kommer en ny dag.

Annika Wik